Invånarna i Säffle kommun fick på måndagen den slutgiltiga kallduschen beträffande deras skyldighet att betala hotellvistelse för de hitresta, huvudsakligen romskrumänska, tiggare som genom missbruk av EU:s fria rörlighet invaderar kommunen. Kammarrätten i Göteborg avslår Säfflebornas överklagan av det ifrågasatta kommunbeslutet och den dom i Förvaltningsrätten i Karlstad som gav kommunen rätt.
tiggare-848848-foto-

Upprinnelsen till domstolsprövningen är ett kommunbeslut om att dela ut 120.000 av skattebetalarnas pengar till en kyrka i kommunen för att den skulle kunna hyra lägenheter åt de utländska gatutiggarna. Många kommuninvånare upprördes över att deras skattepengar användes på detta sätt och några av dem överklagade beslutet. Kommunen har dock fått rätt i såväl förvaltningsdomstol som i kammarrätt.

Om domen blir prejudicerande innebär det att svenska skattebetalare är skyldiga att betala hotell för alla medborgare inom EU som reser hit utan att först ha ordnat med husrum. Den skyldigheten står i direkt strid med EU-principen om fri rörlighet. Tanken bakom den principen är att det ska vara möjligt för medborgare i EU:s medlemsländer att arbeta och turista var som helst inom unionen. Det är en frihet under ansvar som bland annat består i att man själv är ansvarig för sin försörjning och sitt boende.

I motsats till de många hemlösa svenskar som finns i landet, saknar de hitresta tiggarna inte bostad. De är ur ett EU-rättsligt perspektiv i Sverige att betrakta som turister på resa från sitt hem, som oftast finns i Rumänien. De är inte migranter som vänsterliberal media medvetet felaktigt benämner dem – de är inte asylsökare och inte arbetskraftsinvandrare och de har inte för avsikt att bosätta sig här permanent. De har alltså inte migrerat till Sverige, utan befinner sig här som turister, en rättighet som de grovt missbrukar genom att inte fullgöra de skyldigheter som följer med denna rättighet. Det är därför anmärkningsvärt att även domstolarna i sina domskäl använder det juridiskt felaktiga begreppet “EU-migranter”.

Säffle kommuns beslut liksom domarna i de rättsinstanser som ger kommunen rätt att spendera kommuninvånarnas skattepengar på detta sätt utgör en del av den hybris som genomsyrar stora delar av det svenska etablissemanget, där Sverige ska utmärka sig som en “humanitär stormakt”. Det är dock en skenhelig och fariséisk humanism, där man tar pengar som behövs för att tillgodose utsatta svenskars behov och strör dem över andra länders medborgare, därför att detta leder till mer medieuppmärksamhet och fler offentliga godhetspoäng.

Säffle kommuns politiker bör känna till att Rumänien har fått över 30 miljarder euro (!) i bidrag från EU som är öronmärkta för att hantera den romska gruppens problematik (även om migrationsminister Morgan Johansson (S) vid en presskonferens för en tid sedan, inte hade en aning om detta och trodde att det var en felsägning från jämställdhetsminister Åsa Regnér (S) när hon nämnde detta enorma belopp, närmare 300 miljarder svenska kronor.

Det finns alltså ingen som helst anledning att kommuner i Sverige – som har stora problem att få den offentliga ekonomin att gå ihop och där välfärdstjänster för invånarna ofta redan är under sparbeting, inte sällan till stor del som en direkt följd av ett enormt försörjningsåtagande för asylinvandrare och deras anhöriga – ska ta ur den skrala kommunalkassan för att ge bidrag åt de hitresta rumänska tiggarna.

De är Rumäniens ansvar och landet har alltså fått enorma summor pengar för att kunna ta det ansvaret. En självklar förutsättning för att Rumäniens ska kunna agera för att hjälpa sin dysfunktionella romska minoritetsgrupp till arbete och en fungerande tillvaro, är förstås att dessa personer finns i landet och inte är spridda i en tiggardiaspora över hela EU. Sverige saboterar alltså i realiteten Rumäniens arbete när man som Säffle delar ut skattepengar till hotellvistelse för hitresta tiggare, samtidigt alltså som det skapar stora hål i kommunens egen verksamhetsbudget.

Det hitresta tiggeriet skapar också många andra problem i de offentliga miljöerna, med läger, med parker, skolgårdar och resecentrum som används som latriner, med våld när olika tiggarfalanger iscensätter revirstrider, men kriminalitet när somliga hitresta också ägnar sig åt åldringsbrott, insamlingsbedrägerier, växlingsbedrägerier, butiksstölder och andra brott, vantrivsel för kommuninvånarna när det antastas på ett påfluget och aggressivt sätt av tiggarna osv osv.

Kammarrätten i Göteborg har i sin dom i Säfflemålet tolkat kommunallagen och socialtjänstlagen på ett sätt som med största säkerhet står i strid med lagstiftarens intention. Domen strider också med grundläggande EU-principer. Mest av allt strider den mot det allmänna rättsmedvetandet. Det borde av de skälen vara självklart att domen prövas också av Högsta förvaltningsdomstolen och om domen står sig även där leda till ändringar och förtydliganden i tillämpliga lagar, så att en kommun i framtiden inte kan handskas på detta stötande sätt med invånarnas skattepengar.

Kammarrätten i Göteborg, 3020-16.